Två AFS:are berättar om sina utbytesår till Chile och Japan

Hej Elias som var utbytesstudent med AFS i Chile!

När du skulle börja tvåan på gymnasiet bestämde du dig för att åka till Chile som utbytesstudent. Varför?

Jag hade haft det i bakhuvudet länge, jag ville upptäcka något nytt. Jag hade träffat andra som åkt och blivit inspirerad. De flesta hade varit i USA, vilket jag hade tänkt från början också, men jag ville göra min egen grej och då slutade det med att jag valde att åka till Chile

Varför valde du att åka med AFS?

När jag gick första året på gymnasiet kom två från AFS till min spanskalektion och pratade om att vara utbytesstudent. Efter det kollade jag runt lite på AFS hemsida och fastnade då för AFS eftersom de erbjöd fler länder än de flesta av konkurrenterna.

Värdfamiljen i Chile tog emot Elias med öppna armar. Hur var det att bo i värdfamilj?

Jag blev snabbt upptagen av familjen, de var väldigt exalterade. Mamman kallade mig för sin son direkt! Även om jag kanske inte nappade på en gång var det skönt att de var så måna om att jag skulle känna mig som en del av familjen. Jag tror det är kulturellt då familjen är så viktig i Chile.

När jag först träffade mina klasskompisar var de väldigt nyfikna på mig, så det var lätt att snabbt få kontakt med nya människor. Skolan hade en stark sammanhållning, det var tävlingar mellan olika skolor och mellan klasserna. Några saker var annorlunda mot vad jag är van vid, exempelvis så var undervisningen strängare och vi bar skoluniform.

Hur var det att komma hem igen?

Det gick förvånansvärt snabbt att hitta tillbaka till vännerna i Sverige. Oron jag haft innan jag åkte, att alla mina vänner skulle försvinna, stämde inte. Då insåg jag hur tacksam jag var att jag hade åkt då så mycket mer hade hänt i mitt liv än hemma.

Jag var även med på AFS läger för alla som varit på utbytessår samtidigt som mig. Där delade vi med oss av våra erfarenheter och avslutade processen. Jag tyckte det var väldigt skönt att få ett avslut, att diskutera och förstå vad jag gått igenom istället för att bara åka hem.

Elias fick många vänner under utbytesåret med AFS. Berätta om ditt bästa minne!

När jag fyllde år hade jag varit i Chile några månader. Jag bjöd in några klasskompisar, några föräldrar till dem vi var bekanta med, min familj, mina värdsyskons kompisar och så satt vi ett jättestort sällskap i vardagsrummet. Alla var där för att fira mig! De var människor jag lärt känna där och det var väldigt starkt, att känna att jag fått ett sammanhang i ett helt annat land.

Vad skulle du säga till någon som är osäker på om de ska åka iväg?

Gör det! Alla tvivlar någon gång under processen. Jag känner ingen som åkt och sedan ångrat sig.

Hej Ingrid Skoglund som var utbytesstudent i Japan med AFS!

Hur kom det sig att du blev nyfiken på att vara utbytesstudent?

Min Pappa som var utbytesstudent i USA när han var ung, ville vara värdfamilj, så först var vi värdfamilj till en thailändsk flicka och året därpå till en japansk flicka. Jag fick då upp ögonen för AFS.

Jag har alltid varit intresserad av att åka till Japan men tänkte nog att det skulle ske när jag var äldre och studerade på universitet, men när jag hade en utbytesstudent hemma pratade vi mycket om varför det är bra att åka när man går på gymnasiet. Jag tänkte då på att man får en värdfamilj och får se mer hur kulturen är. Hur växer folk upp, vad har de för förhållanden till sin familj, man går i skola och får se hur ungdomarna har det. Detta missar man kanske när man är äldre, man bor själv och lever som man gjorde hemma.

Efter det var det ganska impulsivt, jag skickade iväg en ansökan och blev antagen.

Hade du någon kontakt med din värdfamilj innan du träffade dem?

Ja, när jag fick min värdfamilj skrev jag ett mejl till dem och berättade vem jag är och att jag ska bo hos dem. Eftersom jag hade pluggat lite japanska innan gjorde det inte så mycket att de var ganska dåliga på engelska, jag kunde översätta lite själv.

När jag väl kom till dem kunde vi kommunicera på japanska och engelska och så använde vi olika appar till mobilen för att översätta vissa ord. Det gick jättebra!

Jag hade dock kompisar som kom till japan utan att kunna någon japanska innan. Jag skulle säga att det är svårare men inte ett hinder. Jag tror att det är bra på ett sätt att japanerna inte pratar engelska, då lär man sig verkligen japanska. Det kommer gå fort även om du inte pluggat innan!

Det var svårt med humor, vad som är kul skiljer sig både för språket och kulturen. Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag riktigt skrattade med mina kompisar, det var en så himla härlig känsla!

Jag gick med i skolklubbar som de har i Japan,det var jättekul! Jag var med i japanska pilbågsklubben och teceremoniklubben. Klubbaktiviteterna är varje dag efter skolan.

Vi hade skoluniform, den var fin men inte så praktisk,iallafall inte på vintern, det blev kallt med kjol! Jag tror det är ett plus som utbytesstudent att ha skoluniform, även om ser annorlunda ut kan man vara en del av skolan.

Ett av dina bästa minnen?

När jag kände att jag fick kompisar på riktigt, inte bara sådana som man kallpratar med utan som man faktiskt kan öppna sig med. När jag kände mig som en del av min klass och kompisarna.

Ett annat är när körsbärsblommorna blommar, då brukar man gå på Hanami, att man kollar på körsbärsblommorna och har picknick. Jag gick dit med min värdfamiljs nära kompis och min värdsyster. Det var så himla fint!

Vad skulle du säga till någon som är osäker på om de ska åka iväg?

Jag är ingen direkt äventyrlig människa, men jag klarade det! Är man nervös eller blyg får man prova sig fram. Jag tror inte man behöver oroa sig, vill och kan man åka borde man göra det! Mitt argument för att åka var att man lär sig alltid något. Även om det känns jobbigt ibland, kommer man lära sig något nytt.