Att vara ny
Varje dag cyklar jag förbi ett gammalt hotell vid motorvägen som nu är en flyktingförläggning. Ofta ser jag barn, unga och vuxna som sitter vid några bord på hotellets parkering. En del barn leker med varandra andra sitter stilla. Ibland tänker jag att våra liv ser så olika ut. Jag har aldrig behövt fly, jag har inga erfarenheter av krig. Jag är så privilegierad, då jag på cykeln är på väg till ett hem, en familj, ofta ett dukat bord. En trygg plats.
Jag vet inte vad just människorna jag cyklar förbi bär på för minnen och erfarenheter för att ha lyckats komma hit. Jag vet däremot att det för många är en livsfarlig resa. Ibland tänker jag att vi ändå är rätt lika. Jag vet hur det är att vara ny någonstans. Jag vet hur det känns att sakna någon som jag tycker om. Jag vet hur det känns att förlora någon som betyder mycket för en. Jag vet hur det känns att mötas och begränsas av andra människors fördomar. Vi har alla varit nya i olika sammanhang i livet och jag tror att vi bär på likande erfarenheter av att vilja passa in och delar rädslan för andras blickar och stängda dörrar.
När var du senast ny? Och hur känner du inför att börja gymnasiet? Vilka rädslor har du? Hur önskar du att du blir bemött? Hur välkomnar och bemöter du människor du inte känner i din omgivning?
Jag skulle vilja säga till ungdomarna och barnen som jag cyklar förbi att allt kommer bli bra. Här kommer du kunna vara trygg. Du kommer inte att bli utsatt för rasism. Du kommer att få nya vänner. Din första dag i skolan kommer vara fylld av vänliga leenden och intresserade blickar. Människor kommer att hjälpa dig när språket inte räcker till. Men jag vet att det inte är så för alla. För jag vet att för många unga fortsätter tillvaron i skolan att kännas som i ett krig. Där vapnen istället är elaka ord och blickar. Eller det passiva vapnet- total tystnad. Att ingen ser eller pratar med dig.
Idag är det mer än tre gånger så stor risk att bli utsatt för mobbning och trakasserier i skolan om du har invandrat än om du är född i Sverige.* Det är inte ok. Det är aldrig ok att någon blir utsatt för mobbning oavsett bakgrund eller utseende. Du och jag kan påverka vad andra människor får för start i skolan. Det tar en sekund att möta någon du inte känner med en vänlig blick, ett hej eller ett leende. Det är modigt att inte skratta med när alla andra skrattar åt ett fördomsfullt skämt, eller att berätta för en vuxen på skolan om trakasserier och mobbning.
Låt oss tillsammans se till att ingen behöver känna sig utanför, vare dig det är i ett nytt land eller i skolan. Var med och bidra till att din gymnasieskola är en trygg och jämlik plats. Fortsätt att se människan, inte fördomen. Det är vi som skapar det samhälle, den gymnasieskola vi vill ha. Då är det du och jag som måste stå upp och vara modiga. Om inte jag, vem? Om inte nu, när?
(*Bjereld, Y., Daneback, K. and Petzold, M. (2014), Differences in prevalence of bullying victimization between native and immigrant children in the Nordic countries: a parent-reported serial cross-sectional study.)
Emilia Pettersson,
Stiftelsen Friends
Emilia.pettersson@friends.se
